Tänk om det faktiskt är barnen som vet bäst!

Maktstrukturer

I alla tider har vi förhållit oss till makt och maktförhållanden på olika sätt. Någon bestämmer och någon lyder. Någon vet bäst och kan därför lära andra vad som är rätt och vad som är fel. Inte sällan är det mannen som haft högst rang i den maktordningen, något som inte är självklart längre. Det vore ju konstigt om det faktum att man föds med snopp automatiskt skulle innebära att man är bättre lämpad att bestämma.

Men barnen då?

Jag läser just nu en fantastisk bok av Jesper Juul som heter “Ditt kompetenta barn”. I den ifrågasätts självklarheten att de vuxna behöver lära barn en massa saker. Tanken är först lite svindlande, men ju mer jag läser desto mer inser jag att jag håller med om väldigt mycket av det som skrivs i boken. Egentligen är det ju rätt korkat och egocentrerat av oss vuxna att tro att det alltid är vi som vet bäst. För, handen på hjärtat, visst sätter vi ofta vår vilja och våra tankar om rätt och fel framför våra barns.

Barn har fel och vuxna har rätt

Min tolkning av Jesper Juuls texter är att vi behöver bli bättre på att hitta en balans i familjen, inte bara mellan föräldrarna utan även mellan föräldrar och barn. Att vara lyhörda och uppmärksamma kring allas behov och önskningar.

Vi ser ofta barnens beteende som problematiskt eller felaktigt och de vuxnas roll blir då att hjälpa barnen att göra om och göra rätt. Tänk om detta är ett föråldrat sätt att se på barn och uppfostran? Definitivt en spännande tanke som redan har fått mig själv att omvärdera några av de situationer vi ser som “problematiska” här hemma. Ser med spänning fram emot att läsa resten av boken!

Kram från en operfekt förälder

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *