Jag mår bra av att göra ingenting

Kommer ni ihåg känslan när ni var barn och inte hade något att göra? De där gångerna när man för femtioelfte gången sa “Mamma, jag har inget att göööra”. Den känslan.

Jag gillar att inte ha något att göra

Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag de få stunderna när den där känslan kommer tillbaka. När jag glatt och lite förvånat inser att jag inte har något att göra. Eller kanske snarare känner att jag inte har något jag måste göra. För det är ju aldrig så att tvättkorgen är helt tom eller förrådet klockrent städat. Men de där gångerna jag med gott samvete sätter mig med min kopp kaffe, eller en skål godis för den delen, och bara är. Tillåter mig att tänka fritt, fundera över ditten och datten, betrakta träden som vajar i vinden eller konstatera att fönsterbrädan är dammig (igen) utan att göra något åt det.

När det kryper i kroppen

De stunderna försöker jag unna mig så ofta som möjligt. Jag har också förstått att de är ett ganska bra sätt att kolla av hur jag mår. Mindre bra dagar har jag svårt att sitta still och göra ingenting utan att få dåligt samvete. Då kryper det i kroppen av att bara vara och jag vill inget hellre än att ta tag i den där högen med disk eller städa det där skåpet. Andra dagar kan jag istället njuta av att bara sitta där. Med mina egna tankar.

Att göra ingenting

Vi är alla olika och har olika sätt att koppla av eller hämta energi och det finns inget rätt eller fel. För mig har det varit värdefullt att inse att min förmåga att göra ingenting hänger ihop med mitt mående. Så om ni ser mig sitta och göra ingenting över en kopp kaffe eller mumsandes på en påse godis då vet ni att det är ett tecken på att jag just då mår väldigt bra.

Kram på er!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *